Med anledning av att extrakt till underhållsbehandling vid allergen immunterapi mot Alutard katt och 5-gräs nu är bristvara har vi sammanställt förslag på hur man kan göra med de patienter som har pågående behandling. Situationen är mycket tråkig för våra patienter som har lagt tid och pengar på sin behandling men vi får försöka hjälpa dem att fullfölja sina behandlingar i största möjliga utsträckning.

Observera att detta är förslag som grundar sig på klinisk erfarenhet och att det inte finns några studier över liknande situationer.  Det är varje behandlares ansvar att bedöma säkerheten vid byte av allergenextrakt. Vid hög sensibilisering och tidigare kraftiga allergiska reaktioner skall större försiktighet tillämpas.

Byte av 5-gräs till Grazax: Totalt 3 års underhållsbehandling med 5-gräs/Grazax.

Byte av 5-gräs till Timotej
Pågående underhållsbehandling med 5-gräs: Ge halva dosen med timotej och dosera upp med 2-6 veckors intervall med 75-80 % av dosen och efter ytterligare 2-6 v hela dosen.

Intervallet får variera utifrån patientens känslighet samt klinkens och patientens möjlighet till täta besök.

Pågående uppdosering av 5-gräs: Vid doser upp till 1000 enheter (upp till 1000 IU 1,0 mL) kan man byta över direkt till det nya allergenet. Mellan 1000-10.000 enheter sänker man 1-2 dossteg med den nya allergenet och följer sedan normal uppdoseringstakt.

Om man nått doser över 10.000 enheter halverar man dosen på det nya allergenet och följer sedan normal uppdoseringstakt.

Hantering av brist på kattextrakt: Man får gå ned i underhållsdos för att slippa avsluta behandlingarna.

En inventering av klinikens lager av kattextrakt och antal patienter behöver göras för att kunna beräkna hur långt ned i dos man behöver gå. Katt är ett relativt potent allergen och för att bibehålla effekt bedömer vi att 10.000-20.000 enheter behöver ges och dosintervallet bör förkortas, t ex till 3-4 veckor.

I samband med att övergång till det nya extraktet sker eller beslut om lägre underhållsdos tas, bör man penetrera om patienten har haft nytta av behandlingen och att indikationen kvarstår.

Vi vill åter igen framhålla att ovanstående är förslag och att man för varje enskild patient måste göra en bedömning av riskerna och möjligheterna med fortsatt behandling.

För SFFA
Teet Pullerits och Ulla Nyström Kronander